Hurudant kunnande behövs inom social- och hälsovården i framtiden?

Vad behöver personalen inom social- och hälsovård kunna i framtiden? Vilka kompetenser har man redan och vilket kunnande behövs i framtiden. I projektet ”SOTETIE– Vägkarta för livslångt lärande” försöker man bland annat ta reda på detta.

Inom projektet ”SOTETIE– Vägkarta för livslångt lärande” samlas yrkeshögskolor runt i landet för att gemensamt utreda vilka allmänna kompetenser behövs i framtiden av personalen inom social- och hälsovården. Vilka utmaningar möter personalen på fältet idag och vilka är utmaningarna i framtiden? Syftet är att skapa en elektronisk färdplan för kontinuerligt lärande som kopplas till det nationella fortbildningsutbudet. Projektet finansieras av Den Europeiska Socialfonden (ESR) och är ett nationellt projekt. I projektet deltar 15 yrkeshögskolor och Östra Finlands Universitet.

Under våren 2020 inleddes en period där arbetslivet tillfrågades om dagsläget och hur professionella ser på behovet av kunnande om 10 år. Som referens i frågeformuläret användes Kangasniemis et al. 2018 rapport. Ett frågeformulär skickades till professionella, som representerade serviceproducenter inom social- och hälsovård. Undersökningen besvarades av 150 professionella.

Resultaten från enkätundersökningen visade att de professionella ansåg att kompetens inom klientcentrering kommer att vara mest viktig i framtiden. Det område som av professionella ansågs som minst viktig var kompetens inom robotik och digitalisering, även om var fjärde bedömde att kunnandet inom området kommer att ändras i framtiden. (Se bild 1.) (Laanterä, Lillbacka, Lintula, Moisanen, Nummela & Saunders 2020; Nummela & Lillbacka 2020.)

Konstateras kan att det var få områden inom vilken man uppskattade att kunnandet kommer att minska i framtiden. Man bedömde dock att behovet av innovationskunskap kommer att öka minst samt att kännedom om lagstiftning och etik kommer att öka mest. (Laanterä et al. 2020)

Digitaliseringen kommer troligen att förändra verksamhetssättet inom social- och hälsovårdsbranschen men betydelsen av att se klienten som helhet kommer inte att minska. Kostnads- och effektivitetskunnandet ansågs som näst viktigast trots att man kan anta att det är ett område inom vilket kunnandet bör stärkas i framtiden. (Laanterä et al. 2020)

I juni 2020 publicerades en litteraturöversikt på forskning och rapporter som hänför sig till generella framtida kompetenser inom social- och hälsovården (Laanterä & Saunders (Eds.) 2020). Temaområdena för litteratursökningen baserade sig på statsrådets rapport (Kangasniemi et al. 2018, s. 70, se tabell 13).

De huvudsakliga områdena för litteraturöversikten var:

• kunnande inom klientarbete, t.ex. klientcentrering, handledning och lagstiftning
• kunnande inom utveckling av service och arbete, t.ex. digitalisering, effekter och hållbar utveckling
• kunnande inom professionellt självledarskap och förändringar i samverkan, t.ex. mångprofessionellt samarbete

I litteraturöversikten konstateras att kännedom om servicesystemet som helhet är en av hörnstenarna i klientorienteringen, men också att det är ett område där det finns mycket att utveckla. I framtiden kommer kommunikationsfärdigheter att betonas, både i direkt kontakt med klienter men även kommunikation på sociala medier. (Laanterä & Saunders (Eds.) 2020, 97)

Ett oroväckande fenomen som lyftes upp genom litteraturöversikten var att professionella inte alltid använde evidensbaserad praktik eller kunskap t.o.m. fast den fanns och var känd (Laanterä & Saunders (Eds.) 2020, 55). Därtill noterades att det fanns få publikationer, framför allt inom socialvården, angående professionellas allmänna färdigheter inom effektivitets-, kostnads- och kvalitetsmedvetenhet.

Ett område som blir allt mer aktuell är hållbar utveckling, t.ex. organisationens och den professionellas val för att skapa ett mindre ekologiskt avtryck. Det kan handla om att bl.a. uppmärksamma verksamhetens vatten- och elförbrukning, upphandling av miljöhållbara material samt återvinnig. (Laanterä & Saunders (Eds.) 2020, 87)

Förmåga att kunna anpassa sig, ta till sig ny kunskap, styra karriärsutvecklingen och utveckla arbetet ingår i ett professionellt självledarskap där det livslånga lärandet är centralt. Social- och hälsovårdsorganisationer har ett ansvar att möjliggöra det professionella självledarskapet. (Laanterä & Saunders (Eds.) 2020, 109)

Digitala forum ordnades med arbetslivsrepresentanter

Projektverksamheten anpassades under våren 2020 för att möjliggöra distanskontakt till arbetslivet genom att ordna olika framtidsforum, online workshoppar. Det ordnades sammanlagt sju tillfällen där totalt 50 professionella deltog, både från den offentliga, den privata och tredje sektorn inom social-och hälsovården. Fem temas valdes:

• Tema 1: Rådgivnings- och handledningskompetens
• Tema 2: Kompetens i att producera tjänster
• Tema 3: Kompetens i att utveckla arbete
• Tema 4: Kompetens i förhållande till hållbar utveckling
• Tema 5: Kompetens inom professionellt självledarskap och samarbete
  (Läs mer på: https://blogi.savonia.fi/sotetie/2020/09/ )

När det gäller metoder för klientcentrerad handledning ansågs bl.a. utlokaliserat arbete, uppsökande arbete och lågtröskelns mottagningar som olika sätt att föra verksamheten närmare klienterna. Professionella behöver även en god kommunikationsförmåga och goda färdigheter i interaktion samt villighet att fungera i digitala miljöer, exempelvis olika distanstjänster. Professionella förväntas att i samarbete med ICT-experter delta i utveckling och design av applikationer samt hantera digitala omgivningar, som en del av tjänsteproduktionen i framtiden.

I kompetens inom utvecklingsarbete ingår kunskap i innovationer. En innovation betyder en idé som omvandlas till en verksamhet och testas i praktiken. Innovationen medför nytta för brukare, som även genererar en betydande effekt. En förutsättning för att kunna utveckla innovationskunskap är bl.a. beredskap att bredda den egna yrkesbilden och en önskan att utveckla hjälpmedel. På arbetsplatsen behöver en experimentell kultur skapas där professionella kan presentera idéer. Det behövs även intresse av att utnyttja robotik och digitala verktyg i arbetet.

Under framtidsforumen var hållbar utveckling ett område som mest omfattande beskrevs utav deltagarna. Betydelsen av att öka medvetenhet om hållbar utveckling ansågs som central, både på individ- och organisationsnivå. I praktiken innebär det en förändring av det egna agerande och tänkande, att följa upp konsumtion och förverkligandet av hållbar utveckling, samt vår medvetenhet då det gäller belastning av miljön.

Förmågan att själv vara aktiv och utföra samt leda självständigt arbete har vuxit fram som ett viktigt kompetensområde. Deltagarna lyfte upp att i dessa tider och i framtiden, behövs förmåga att arbeta på distans och fungera i nätverk. Ett professionellt självledarskap omfattas av att kunna förutse förändringar som är på kommande, kreativitet och att kunna agera utgående från den aktuella situationen.

En annan en virtuell metod testades, eDelphi-metoden, vars syfte var att samla olika experters synpunkter på allmänna kompetenser inom social- och hälsovården. Målet var att få fram synpunkter på olika möjligheter och alternativ samt därefter nå konsensus kring dessa. I metoden är det viktigt att omsorgsfullt välja ut medlemmar till expertpanelen. Några av de centrala kriterierna är bl.a. kunnande inom det egna området och intresse av att delta.

Inom SOTETIE– projektet skapades 15 påståenden utgående från tidigare forskning och enkätundersökningen. Påståendena (teserna) handlade om kompetenser som behövs i framtiden. Experterna i panelen bestod av professionella inom klientarbete, ledning, forskare och lärare. Totalt deltog 13 experter. Deltagarna fick påståendena elektroniskt (edelphi.org). Påståendena kretsade kring fem teman: kunnande inom klientarbete, kunnande i att producera tjänster, kunnande i utveckling av arbete, kunnande i hållbar utveckling samt kunnande i professionellt självledarskap och samverkan.

Experterna ombads att anonymt ta ställning till påståendenas relevans enligt en skala på 1–5 och motivera sina val. Efter den första omgången nåddes konsensus kring 13 påstående, fasilitatorn sammanställde svaren och omformulerade de två som man inte nått konsensus kring. Experterna fick sedan ta ställning till påståendena igen. Syftet var att nå konsensus kring hur relevant det i ifrågavarande påståendet är med tanke på behoven av kompetens i framtiden. I andra omgången nåddes inte konsensus kring ett påstående men man bedömde att det inte fanns skäl att ordna en tredje omgång. (Se bild 2.)

Några av styrkorna med eDelhpi-metoden är att den kan förverkligas online och att materialet ges tillbaka till deltagarna vilket möjliggör delaktighet och omformuleringar.

Framtidens kompetenser utgående från arbetslivets önskemål och teori

Under hösten 2020 definierades och färdigställdes kvalifikationerna enligt NQF 6 och 7 (de olika referensramarna för kvalifikationer för yrkeshögskoleexamina och på högre högskoleexamina) (oph.fi). De definierade kvalifikationerna finns på finska och svenska. Genom yrkeshögskolornas arbetslivskontakter ombads respons på kvalifikationerna. Under hösten 2020 har respons av arbetslivskontakter insamlats för nivå 6 och responsen för nivå 7 kommer att insamlas på våren 2021. Nästa steg i SOTETIE-projektet är att ta fram verktyg med vilka man kan utvärdera den professionellas kompetens inom berörda kvalifikationsområden och sedan skapa en elektronisk färdplan för kontinuerligt lärande för personal inom social- och hälsovård.

Sammantaget kan man konstatera att det finns flera allmänna kompetenser inom social- och hälsovårdsbranschen som behöver stärkas med tanke på att kunna möta framtidens krav. Det handlar till en del om det egna kunnandet men även om att organisationer inom social- och hälsovården behöver utvecklas och anpassa sin verksamhet enligt den framtida klientens behov.

I ”SOTETIE– Vägkarta för livslångt lärande” kommer professionella inom social- och hälsovård kunna mäta sina kunskaper och kompetenser i den elektroniska färdplanen och utgående från sina egna och arbetsgemenskapens bedömning hitta en väg till mera kunskap. Allt detta inom ramen för livslångt lärande och glädjen att få upprätthålla och inta mera kunskap som behövs för ett kvalitativt arbete med patienter/klienter inom social- och hälsovård i framtiden.

LISÄÄ AIHEEN YMPÄRILTÄ / RELATED POSTS