Kan yrkeshögskolan bidra till regionutvecklingen i skärgården?

Författare: Rasmus Karlsson.

Yrkeshögskolan Novia är för tillfället delaktig i flera projekt som på olika sätt berör företag och företagsamhet i Åbolands skärgård. Företagsverksamheten bedrivs ofta på hemgården, kanske i den miljö man växt upp. Sjunkande lönsamhet i traditionella skärgårdsnäringar som fiske och en önskan att upprätthålla en levande skärgård med nya möjligheter för företagsamhet driver på en förändring av näringslivet. Två Interreg Central Baltic-projekt, St. Olav Waterway och Smart Marina, kretsar kring turism. Mer specifikt att möta en efterfrågan på högre servicenivå och försök att förlänga den korta säsongen. Ett annat projekt, Archipelago Business Development, strävar till att utveckla businessmodeller och nya samarbeten mellan många olika typer av företag.

I de nu pågående projekten stärks lokalsamhället främst genom stöd för att bedriva företagsverksamhet som man kan livnära sig på i skärgården. Projekten är i högsta grad lokalt förankrade då företagen som nås och är verksamma i projekten är lokala aktörer i skärgården. Även de direkta investeringar som görs under projektens gång har potential att nyttja lokala entreprenörer som besitter den specialkunskap och utrustning som ibland behövs för att verka i skärgårdsförhållanden.

Projekttrötthet

Projektverksamhet är ingenting nytt i den åboländska skärgården. Tvärtom kan man påstå att projektverksamhet och fondfinansiering sedan länge är vardag i trakten. Dels har Pargas stad, och dess föregångare innan kommunsammanslagningen som gjorde en stor del av Åbolands skärgård till en kommun år 2009, länge haft projektverksamhet på agendan. Också den lokala Leader-gruppen I samma båt – samassa veneessä har länge varit verksam i skärgården. En viss projekttrötthet kan skönjas bland många aktörer. Känslan av att projekt kommer och går, men problemen består. Det kommer nya företagare med ny iver och idéer, men när man samtalar med de verksamma på gräsrotsnivå hittar man ibland en skepsis till att projekten skulle medföra bestående positiva effekter. James Simpson, projektledare för Novias partner Pargas Stad, i projektet St. Olav Waterway, känner igen problematiken. Han upplever att företagen gärna tar en avvaktande roll, åtminstone i början av projekten. Detta kan vara problematiskt då projektets förutsättningar ofta bestäms redan i ansökningsskedet. Denna avvaktande inställning kan vara resultat av tidigare projekt som varit misslyckade eller intetsägande, åtminstone ur företagarens perspektiv. Simpson menar ändå att man genom aktiv dialog lyckats bemöta några företags önskemål under projektet St. Olav Waterways gång, men att rörelseutrymmet kan vara litet då ett projekt väl är godkänt.

När specifika, lokala behov utkristalliseras i ett regionalt program som Interreg-programmen, kan lokala punktinsatser som Leader-finansiering vara ett alternativ. Emil Oljemark, verksamhetsledare i Leader-gruppen I samma båt, är också bekant med begreppet projekttrötthet och menar att det ibland kan bero på att man i målgruppen förväntar sig snabbare resultat än vad som alltid är möjligt. I allmänhet uppfattas ändå projekten som meningsfulla då de har förankring på gräsrotsnivå och där uppfattas som nödvändiga. Det är viktigt att de konkreta projektåtgärderna känns meningsfulla hos målgruppen och motsvarar de behov som finns.

Nätverk av aktörer i fokus

Vad är det då en yrkeshögskola kan göra för att upprätthålla optimismen man känner i inledningen av ett projekt? Visionerna är klara och slutmålet med projektet känns både realistiskt och som att det kommer att leda till en verklig förändring och en förbättring av den rådande situationen, men när man går ner på detaljnivå brukar ofta frågorna vara fler än svaren. För att upprätthålla engagemanget och ivern krävs att förtroendet för att man kommer att uppnå goda resultat hålls vid liv.

Att visa ett långsiktigt engagemang i regionen är antagligen viktigt. Att i lokalpressen regelbundet kunna visa upp nya initiativ och formidabla, konkreta resultat. Öronmärkta pengar avsedda för direkta investeringar för att utveckla en verksamhet fungerar som en morot för att få aktörerna intresserade. Att sammanföra aktörer med liknande utmaningar inom samma bransch har också visat sig vara väldigt inspirerande och givande. Projektet Smart Marina sammanför 32 gästhamnar i Central Baltic-området som ges möjlighet att göra studiebesök hos varandra för att få idéer att ta med sig för att utveckla sin egen hamn. De första erfarenheterna har varit enbart positiva. Där man i vardagen konkurrerar med varandra, finns ändå en insikt om att en enskild hamn inte i sig utgör den attraktiva båtturismregion som centrala Östersjön är. Det är nätverket av hamnar som gör regionen attraktiv för båtsemestrare. Centrala Östersjön bjuder på ett fantastiskt nätverk av vackra hamnar i genuin skärgårdsmiljö. Ett mål i projektet är att föra detta budskap vidare utanför programområdet genom att hamnarna synliggörs som ett nätverk. För detta krävs regional sammansvetsning och satsningar som syns utåt som en attraktiv helhet och ett nätverk av garanterat god service, god mat, tydlig och enhetlig information och goda förbindelser. I Smart Marina sammanförs kunskapsutbyte och -utveckling med konkreta investeringar i infrastruktur såsom bryggor och servicehus.

Alla rör sig inte heller med båt, åtminstone inte egen båt. Det krävs också möjligheter att röra sig över landytorna med tillgång till service och information. Där har projektet St. Olav Waterway en viktig roll. I projektet skapas en pilgrimsled från Åbo över Åland och vidare till Sverige där den sammanlänkar med existerande pilgrimsleder som för vidare till slutmålet Nidaros, alltså Trondheim. I projektet försöker man sammanlänka de aktörer som erbjuder service längs med vägen så att en pilgrimsvandrare kan planera sin rutt och kunna försäkra sig om att få mat och tak över huvudet för natten, samt transport över vattnet där det behövs. Man rör sig i gränslandet mellan kommersiell och spirituell verksamhet och samarbetar med församlingar och Franciskusföreningen på Kökar. Resan kan företas av olika själ, men grundförutsättningarna för att den ska lyckas är de samma. Leden är en konkret möjlighet för aktörer i regionen att samarbeta kring samma produkt, ett tankesätt som kanske inte riktigt slagit rot i regionen. Ofta sneglar man avundsjukt mot Lappland, och där finns säkert mycket att lära. Även samarbete, t.ex. kring arbetskraft, diskuteras.

Nätverk av små aktörer är en gemensam faktor för de Central Baltic-projekt Novia deltar i. Novias medverkan möjliggör att mindre aktörer, som själva inte skulle ha resurser att sköta den administration som projektdeltagande som partner medför, ändå kan ta del av projektverksamheten.

Yrkeshögskolan som professionell projektpartner

För att yrkeshögskolan ska kunna bedriva regionala utvecklingsprojekt krävs att det kontinuerligt finns finansiering att söka som kan användas för projekt i regionen, och att man gör väl ifrån sig för att upprätthålla förtroendet hos finansiärerna. Den första delen, finansieringen, är ingen omöjlighet i dagsläget då flera finansieringsformer är geografiskt riktade till specifika regioner, även skärgården. För den åboländska skärgårdens del finns exempelvis Interreg-programmen Central Baltic och Baltic Sea Region, samt Leaderfinansiering.

Den andra delen, att upprätthålla förtroendet hos finansiärerna, kräver att yrkeshögskolan lyckas upprätthålla en professionell FoU-organisation som proaktivt tar sig an utmaningar i projekten. Styrkan i en organisation som kontinuerligt deltar i, och driver projektverksamhet är att man redan i de inledande faserna i projekten kan identifiera och undvika fallgropar som gör att den dyrbara projekttiden går till spillo. En professionell projektorganisation ska också kunna leverera korrekta rapporter till finansiären, utan fördröjningar som leder till att andra projektpartner måste vänta på sin finansiering. Man ska också visa att man har ett ramverk för att sprida resultaten i projektet, och när det gäller regional utveckling ska denna rapportering gärna vara synlig både på lokal och regional nivå.

Kontinuitet genom lyckade projekt

Kommunernas, NTM-centralernas och andra regionala förvaltningsorgans roll är förstås centrala i många aspekter av den regionala utvecklingen, men Yrkeshögskolan kan ha en stark roll som en aktör med nära kontakt med lokalsamhället över kommungränserna. Yrkeshögskolan kan bidra med den sakkunskap som man har genom de ämnen man utbildar i, men även i allra högsta grad genom expertis i projektledning som man bygger upp genom kontinuerlig projektverksamhet och de nätverk som byggts genom denna. Yrkeshögskolan kan uppnå en position som bestående regionutvecklare genom att marknadsföra sig som en pålitlig partner som har kunskap om finansieringsformerna och lösningar på de krav om rapportering, arkivering och spridning av projektresultat som finansiärerna kräver. Lyckade projekt bygger grunden för kontinuitet istället för projekttrötthet, och öppnar möjligheter för förnyade projektpartnerskap i följande programperiod.

Artikeln baserar sig på projekten nedan

Central Baltic-projekt där Novia är partnerPartner
St. Olav Waterway
I projektet upprättas en pilgrimsled, från Åbo genom skärgården och Åland till Hudiksvall https://stolavwaterway.com

Åbo Akademi, Yrkeshögskolan Novia, Föreningen Pilgrimstid, Franciskusföreningen på Kökar, Sottunga kommun, Östhammars kommun, Söderhamns kommun, Pargas stad
Archipelago Business Development
I projektet skapas nya affärsmodeller och kunskapsutbyte i Åbolands, Ålands och Stockholms skärgård www.archipelagobusiness.eu

Åbo akademi, Yrkeshögskolan Novia, Södertörns universitet, Drivhuset
Smart Marina
Målsättningen i projektet är att utveckla klimatsmarta lösningar och höja servicenivån i 32 gästhamnar i centrala Östersjöregionen www.smartmarina.eu

Ålands utvecklings Ab, Östhammars kommun, Valdemarsviks kommun, Dagö kommun, Skärgårdsstiftelsen i Stockholm, Yrkeshögskolan Novia

För artikeln intervjuades:
Emil Oljemark – Leadergruppen ”I samma båt – samassa veneessä”, www.sameboat.fi
James Simpson – Pargas stad

Tiivistelmä suomeksi:
Novia ammattikorkeakoulu osallistuu tällä hetkellä useaan alueelliseen kehittämisprojektiin lounaissaaristossa. Hankkeissa ollaan tiiviissä yhteystyössä paikallisten yrittäjien kanssa. Hankkeet koskevat yritysten ja matkailun kehittämistä. Yrittäjien mukaantulo projektin suunnitteluun jo ennen sen alkua auttaa projektin onnistumisessa. Toisaalta vasta projektin alkamisajankohdan jälkeen ilmenneitä tarpeita ja toivomuksia on usein hankalaa sovittaa projektin budjettiin ja päämäärään. Ammattikorkeakoulu voi toimia yhdistävänä tekijänä ja projektiosaajana kuntarajat ylittävissä projekteissa.

Författare

Rasmus Karlsson, Pol. mag., Projektledare, Yrkeshögskolan Novia, rasmus.karlsson(at)novia.fi

Gynnar internationellt samarbete lokala sociala innovationer?

Författare: Susanne Jungerstam & Annika Wentjärvi.

Inledning

Social innovation är ett knepigt koncept, liksom interprofessionellt samarbete, som väldigt ofta förknippas med utvecklingen av sociala innovationer i en lokal och regional kontext. Addera därtill internationellt samarbete, som ofta betraktas som en rikedom och styrka med utgångspunkt i är att det internationella samarbetet bidrar till oprövade möjligheter och ”nytänk” i en regional utvecklingsprocess. Samtidigt kan vi inte bortse från att nämnda element också medför många hinder som måste överbryggas före sociala innovationer är utvecklade i teori och därtill tillämpbara i praktiken i en lokal kontext. Processen kräver både interprofessionella och internationella kommunikationskompetenser, och en förmåga att utvärdera idéer och innovationer samt anpassa dem till en lokal verksamhetsmiljö.

Syftet med denna artikel är att diskutera resultaten av det Interreg-finansierade projektet Social Empowerment in Rural Areas (SEMPRE), ur ett interprofessionellt och gränsöverskridande (internationellt) perspektiv. Frågan är: kan vi slå tre flugor i en smäll och utveckla sociala innovationer, som är tillämpbara i en lokal och regional kontext, inom ramen för ett interprofessionellt och internationellt samarbete? Avsikten är att lyfta fram både SEMPRE-projektets framgångsfaktorer och de utmaningar som bromsat projektets utveckling.

Social innovation, interprofessionellt lärande och internationellt samarbete

Sociala innovationer kan definieras som nya strategier, idéer (inklusive produkter, service, metoder, modeller och organisationsformer) som svarar mot sociala behov och skapar nya sociala relationer och samarbete. Sociala innovationer avser ofta att stärka det civila samhället. Sålunda skriver EU:s Bureau of European Policy Advisors (BEPA) att sociala innovationer “are not only good for society but also enhance society’s capacity to act.” (BEPA 2011, 33). Sociala innovationer utgår i allmänhet från de lokala gemenskapernas delaktighet och ett bottom-up perspektiv.

Internationellt samarbete betonas ofta som en eftersträvansvärd möjlighet att utveckla innovationer, vetenskaplig förnyelse och attraktionskraft. I praktiken omfattar de finländska riktlinjerna för främjandet av internationalisering i högskoleutbildning och forskning ändå inte några konkreta målsättningar som tar fasta på möjligheten att omsätta god praxis från andra länder till en finländsk kontext (jfr UKM 2017). Inom ramen för EU:s interregionala finansieringsprogram Baltic Sea Region (BSR) återfinnes dock målsättningen att tillsammans, över landsgränser, utveckla produkter och service som stöder social innovation (BSR 2014, 10).

Interprofessionell kommunikation förutsätter i sin tur att parterna besitter kommunikativa kompetenser (se Woods 2008, 859–860) som gör samarbetet begripligt och hanterbart för samtliga parter. Den interprofessionella kommunikationskompetensen omfattar begreppslig kompetens och förståelse för vad den andra avser med de ord, termer och begrepp som används. I samarbetet både mellan discipliner, professioner och olika nationella kontexter är det ändå inte alls så lätt att förstå vad som avses, som vi kanske tror. Både olika discipliner och kulturer har något olika traditioner och formalia, både informella och formella. Därför behöver vi också inneha förmågan att diskutera oss fram till en gemensam förståelse eller innebörd.

SEMPRE-projektet

Det BSR Interreg-finansierade projektet SEMPRE har som mål “to equip social service providers in rural areas of the Baltic Sea Region with better tools for service innovation.” (SEMPRE-projektet u.å.) Projektet leds av Diakonie Schleswig-Holstein i norra Tyskland. Det hade inledningsvis sammanlagt 17 parter i åtta länder och en sammanlagd budget på nästan fem miljoner euro. Under projektets gång har dock två parter lämnat projektet och en ny part har inkluderats, så att projektet under projektets sista rapporteringsperiod är aktivt i sju länder. Tre av parterna är yrkeshögskolor, två är universitet och en part är folkhögskola. Fem parter är nära anknutna till kyrkan, medräknat diakonala organisationer och församlingar. Övriga parter är tjänsteproducerande organisationer med olika organisationsbakgrund.

Projektparterna har under projektets gång arbetat utgående ifrån olika s.k. slutanvändares eller brukares behov. Med slutanvändare avses i detta projekt grupper av individer som enas av att de står utanför arbetslivet eller har ett kortsiktigt eller långsiktigt intresse av socialt resursförstärkande arbete. Projektparterna arbetar med olika grupper i sina egna regioner, bl.a. med ensamstående mödrar, seniorer samt personer med invandrar- eller flyktingbakgrund. Yrkeshögskolan Novia fokuserar på samarbetet med seniorer, samtidigt som Novia har ett koordinerande ansvar för utvärderingen av projektets olika aktiviteter. Projektets arbetspaket fokuserar särskilt på (1) utvecklandet av redskap för brukarorienterad social innovation, (2) implementering av resursförstärkande lösningar, (3) omprövning av sociala serviceproducenters roll och (4) utvärdering av redskap för empowerment och mikroprojekt.

Framgångar och utmaningar i den sociala innovationsprocessen

SEMPRE-projektet har öppnat ögonen för flera av de involverade parterna för nya, resursförstärkande lösningar som tillämpas i andra regioner i Östersjöområdet. Nya dörrar har också öppnats för bilaterala samarbeten mellan olika parter i Östersjöländerna, och flera nya projektidéer och -samarbeten har fötts under SEMPRE-projektets gång. Därtill har BSR-medfinansieringen medfört aktiviteter både på det lokala och regionala planet som vi aldrig skulle ha haft möjlighet att genomföra utan den externa finansieringen.

EU-projekt medför alltid en kraftigt reglerad administration. Detta var alla parter väl medvetna om då projektet inleddes, och för de finländska parternas del förorsakade detta inte några större hinder. För en del projektparter var det dock inte så enkelt att svara mot krav på upphandling, dokumentation, nationella granskningar etc. – men tack vare en synnerligen effektiv tysk konsultbyrå har projektet rätt väl lyckats fullfölja administrativa tidsramar och överenskommelser.

I ett utvärderingsperspektiv måste samtidigt tillstås att goda resultat inte uppnåtts med lätthet. I projektets slutfas har vi identifierat olika hinder som försvårat den regionala utvecklingspotential som BSR-projektfinansiering medför. De två främsta utmaningarna har utan tvekan varit just de två frågor som togs upp tidigare i artikeln: interprofessionell kommunikation och det internationella – gränsöverskridande – samarbetet.

De utmaningar som här avses manifesterades redan tidigt, bl.a. i det att parterna tolkade de intentioner som formulerats i projektansökan mycket olika. Parter med varierande professionell bakgrund och olika förankring i skilda modeller för välfärdstjänster, tolkade betydelsen av social innovation och utvecklandet av service helt olika. Före vi kunde börja tala om ett gränsöverskridande utbyte av idéer och god praxis behövde grundläggande frågor om välfärdsstatens organisering redas ut, samtidigt som olika projektparters värdegrund diskuterades och parternas olika förståelse för redskap inom innovation och utvärdering uppmärksammades.

De språkliga och kulturella komponenterna har också bidragit till att projektparter ibland talat förbi varandra. Med tiden har projektparterna ändå lärt sig förstå varandra ”rätt” då de träffas. Vid behandlingen av data insamlat i de olika länderna tillsammans med lokala samarbetsparter som naturligtvis inte har engelska som gemensamt språk, har de språkliga olikheterna ändå lett till en del praktiska hinder som parterna inte alltid tänkt på då projektet inleddes. T.ex. alla enkäter, intervjufrågor, material etc. måste översättas flera ggr, först från en projektparts språk till engelska, och sedan från engelska till övriga projektparters språk. I somliga fall behövdes ytterligare en tolk som översatte frågorna till ett fjärde språk om slutanvändaren inte behärskade engelska eller landets språk. Därefter skulle svaren översättas i omvänd ordning. Detta tar självfallet tid och det kräver både planering och resurser att anlita språkkunnig personal eller språktjänster.

En tredje faktor som påverkat arbetet mycket beror på de tidsramar som ett projekt alltid medför. Ett projekt har definitionsmässigt en början och ett slut, men det är rätt vanligt att projekt är något försenade i starten, då avtal, kommunikation och skapandet av en gemensam förståelse, nyanställningar etc. ofta tar längre tid än man planerat. Detta reflekteras ofta senare i projektet i det att olika parter kommit olika långt i processerna – och då parterna i ett stort projekt inte hela tiden följs åt i utvecklingen är det också rätt vanligt att en del parter aldrig hinner ikapp slutfasens utvärderingsaktiviteter. Därigenom kan projektresultaten som helhet se magrare ut än de varit på det lokala planet.

Slutord

Syftet med denna artikel var att diskutera, utgående ifrån det Interreg-finansierade projektet SEMPRE, om vi kan utveckla sociala innovationer som är tillämpbara i en lokal och regional kontext med hjälp av både interprofessionellt och internationellt samarbete. Svaret på frågeställningen är kort och gott: ”ja”. Likväl föreligger utmaningar som gör att dylika projekt inte nödvändigtvis uppvisar så goda resultat som kunde förväntas. Trösklarna är ändå överkomliga, givet en god interprofessionell och interkulturell kommunikationskompetens. Men utvecklingen av dessa tar tid – och de underlättas avsevärt om en del av processen kan utföras medels fysisk närvaro. Givet att projektpersonalen har tillräckligt med tid, och tillräckliga resurser för resor också till avlägsna platser, kan vi utveckla den interkulturella och interprofessionella kommunikationskompetensen så att den också betjänar utvecklingen av sociala innovationer i en lokal och regional kontext.

Tiivistelmä suomeksi: Edistääkö kansainvälinen yhteistyö paikallisia sosiaalisia innovaatioita?

Sekä kansainvälisen yhteistyön että moniammatillisen työn odotetaan molempien lisäävän sosiaalisia innovaatioita. Sosiaalisten innovaatioiden taas tavallisesti odotetaan olevan paikallisesti kehitettyjä läheisessä yhteistyössä käyttäjien, organisaatioiden ja toimijoiden kanssa. BSR Interreg -hankkeessa Social Empoverment in Rural Areas (SEMPRE) tavoitteena on ollut yhdistää kansainvälisen ja moniammatillisen yhteistyön elementit ja sosiaaliset innovaatiot alueellisella ja paikallisella tasolla. Tämän artikkelin tarkoituksena oli pohtia sekä hankkeen mahdollisuuksia että sen kohtaamia haasteita keskittyen ensisijaisesti kansainväliseen ja moniammatilliseen osaamiseen. Päätuloksiin kuuluvat positiiviset kokemukset sekä hyvistä käytännöistä että rajat ylittävästä oppimisesta, ja haasteet hankkeen toiminnassa liittyen ennen kaikkea moniammatillisen ja kansainvälisen viestintäosaamisen kehittämiseen, samoin kuin hankkeen tarkoitukseen kehittää paikallisia sosiaalisia innovaatioita kansainvälisessä ympäristössä.

Artikelns huvudbild: Serviceproducenter och lokalbefolkning möter upp inom SEMPRE mikroprojektet ”Lokalt producerad livsglädje” i Österbotten. (Foto: Ann-Britt Pada)

Författare

Susanne Jungerstam, PD, överlärare, samhällsvetenskapliga ämnen, Yrkeshögskolan Novia, susanne.jungerstam(at)novia.fi
Annika Wentjärvi, PM, forskningsledare, hälsa och välfärd, Yrkeshögskolan Novia, annika.wentjarvi(at)novia.fi


BEPA (Bureau of European Policy Advice). European Communities (2011). Empowering people, driving change. Social innovation within the European Union. Luxembourg: Publication Office of the European Union. Hämtat 25.9.2018 http://www.ess-europe.eu/sites/default/files/publications/files/social_innovation_0.pdf

BSR (Interreg Baltic Sea Region) (2014). Priority 1 description. Capacity for innovation. Extract of the Cooperation Programme. Hämtat 8.10.2018 https://www.interreg-baltic.eu/fileadmin/user_upload/about_programme/Innovation_Interreg_Baltic_Sea_Region_priority_description.pdf

SEMPRE-projektet (u.å). Objectives. Hämtat 25.9.2018 http://www.sempre-project.eu/about-the-project/objectives

Undervisning- och kulturministeriet (2017). Riktlinjer för att främja internationaliseringen av finländsk högskoleutbildning och forskning 2017–2025. Hämtat 8.10.2018 https://minedu.fi/documents/1410845/4154572/YMP-sv-net.pdf/995fd2e2-14ff-4c07-aff6-7abf72db27b5/YMP-sv-net.pdf.pdf

Woods, C. (2008). Researching and developing interdisciplinary teaching: towards a conceptual framework for classroom communication. High Educ 54, 853–866.

Profileringar i den virtuella undervisningsvärlden

Auktorer: Ritva Kosonen & Taina Sjöholm.

Internationella utvärderingar visar att Finlands högskolesystem fortfarande är splittrat och profileringarna minimala. Som en svaghet utpekas också att universiteten och yrkeshögskolorna samarbetar i allt för liten utsträckning. Orsaken kan vara den starka regleringen och finansiella styrningen. (Opetus- ja kulttuuriministeriön julkaisuja 2017:44, 16‒17.) Öppenhet i forskning och högskoleutbildning stiger fram som allt viktigare. Öppenhet i utbildningen gynnas av samarbete högskolorna emellan vid produktion av kursmaterial och av ett gemensamt kursutbud som är öppet för alla.

Undervisnings- och kulturministeriet definierar som bäst, tillsammans med exportindustriförbunden och Tekniska föreningen i Finland (TFiF), vart de finländska högskolorna borde sikta. Exportförbunden och TFiF poängterar att med effektivare företagssamarbete och profilering kan man effektivt uppnå och utnyttja spetskunnade. Genom en klar arbetsfördelning kan man garantera kvaliteten på utbildning och forskning, trots att man har allt mindre resurser att tillgå. (Teknologiateollisuus 2017.)

I eAMK-projektet är man medveten om vikten av att yrkeshögskolorna profilerar sig. Hösten 2018 skickade projektet därför ut en förfrågan till alla yrkeshögskolor var man frågade bland annat i vilket tema, vilket utbildningsområde eller vilka utbildningsområden yrkeshögskolan vill profilera sig, gällande virtuella kurser. Tjugoen yrkeshögskolor svarade på förfrågan. Resultaten, som också presenterades i bloggen ”Digipölytys” som eAMK upprätthåller på sin hemsida, visar inga tydliga trender. Resultaten kan förhoppningsvis fungera som underlag för fortsatta diskussioner bland yrkeshögskolornas rektorer och inom yrkeshögskolorna.

Två yrkeshögskolor hade klart uttalat önskemål om att profilera sig på ett utbildningsområde, fyra yrkeshögskolor ville profilera sig på två olika utbildningsområden. För de övriga fördelade sig önskemålen på flera eller alla utbildningsområden. Svaren visar att yrkeshögskolorna önskar profilera sig på många olika utbildningsområden. Därför skulle det i det här skedet av projektet vara utmanande att försöka skapa en egen klar profil med tanke på virtuella kurser, för de olika yrkeshögskolorna. En tanke är att man låter utbudet och efterfrågan styra under några års tid och den vägen få en klarhet i profileringarna. De pilotkurser som erbjuds i eAMK-projektet på CampusOnline.fi-portalen, ska uppfylla uppgjorda kvalitetskriterier och ryktet om kreativa och fungerande virtuella kurser sprids snabbt bland studerande. Möjligen formas den virtuella undervisningens profiler helt spontant.

På sikt borde vi ha som mål att förbättra samarbetet på de områden som ger synergieffekter. I växelverkan med andra har vi lättare att bemästra uppgifter som annars blir övermäktiga. I ett rättvist samhälle kan var och en uppnå mer genom att samarbeta. Men det tar tid att förändra och bygga upp ett förtroende. (Eduskunnan tulevaisuusvaliokunnan julkaisu 1/2018.)

Arbetet inom eAMK har kommit glädjande bra igång. Det finns ett genuint intresse att skapa yrkeshögskolornas gemensamma CampusOnline.fi. Vi hoppas på lika stor aktivitet i fortsättningen.

Auktorer

Ritva Kosonen, FL, yliopettaja, Saimaan ammattikorkeakoulu, ritva.kosonen(at)saimia.fi

Taina Sjöholm, FM, lektor, Yrkeshögskolan Novia, taina.sjoholm(at)novia.fi


Eduskunnan tulevaisuusvaliokunnan julkaisu 1/2018. Suomen sata uutta mahdollisuutta 2018–2037.

Opetus- ja kulttuuriministeriön julkaisuja 2017:44. Korkeakoulutus ja tutkimus 2030-luvulle.

Teknologiateollisuus 2017. https://teknologiateollisuus.fi/fi/ajankohtaista/uutiset/korkeakoulujen-profilointi-yritysyhteistyo-ja-elinikainen-oppiminen-tie. Läst 18.9.2018.

Virtuell verklighet ger nya lärandemöjligheter

Skrivarna: Annikki Arola, Ira Jeglinsky-Kankainen, Jonas Tana

Inledning – Virtuell verklighet

Virtuell verklighet (eng. virtual reality, förkortat VR) är en datateknik som med hjälp av utrustning speciellt formgivna för ändamålet replikerar en miljö, verklig eller konstruerad. Virtuell verklighet skapar sensoriska upplevelser som kan innefatta syn, känsel, hörsel och lukt. Den simulerar användarens fysiska närvaro i en miljö och möjliggör användarinteraktion och sinnesupplevelse.  Miljön kan betraktas tredimensionellt i 360 grader och tillåter således användaren att se vad som händer framför, bakom, bredvid, under och ovanför i denna miljö (Nationalencyklopedin 2017).

Virtuell verklighet är inget nytt och det har traditionellt använts inom spel, utbildning, design och forskning. Själva tekniken har en bakgrund i flygsimulatorer för att möjliggöra billig och säker träning, sedermera har dess potentiellt revolutionerande effekter använts även inom andra delområden i samhället.  Förhoppningarna på tekniken har varit stort men det förväntade revolutionerande genombrottet uteblev, delvis för att klyftan mellan den digitala upplevelsen och det verkliga livet var alltför stor. Även om man kunde skapa rätt så komplexa virtuella miljöer var tekniken inte mogen för en storskalig implementering.

I och med de snabba framstegen inom teknologin, är situationen idag annorlunda. Övergången från stationära datorer till smarttelefoner har gett virtuell verklighet nya möjligheter och nytt lyft. Smarttelefoner ger användaren möjligheter till mer befriande och fristående erfarenheter än vad stationära datorer gjorde, och skapar möjligheter för användaren att uppleva sig helt fördjupad i den virtuella världen. Då det yttersta målet med virtuell verklighet är att simulera verkligheten till alla mänskliga sinnen på ett så nära identiskt sätt som möjligt, fungerar smarttelefoner som en logisk plattform.

Området befinner sig nu i en snabb utvecklingsfas vad gäller både utrustning och tillämpningar. Under de senaste åren har så kallade VR-glasögon blivit populära och tack vare detta växer konsumentmarknaden för upplevelse av virtuell verklighet snabbt. Detta medför också nya möjligheter för utnyttjandet av VR teknik, som under den senare tiden blivit mer omfattande och nya innovationer föds nästan dagligen.

Inom hälsa och välfärd har utnyttjandet av virtuell verklighet tagits i bruk och omfattar nu  tillämpningar som sträcker sig mellan allt från utbildning till behandling av mental ohälsa och rehabilitering (Riva & Wiederhold 2015). Dessa är metoder där användarna inte längre fungerar som externa observatörer av bilder på en datorskärm, utan är aktiva deltagare i en datorgenererad tredimensionell (virtuell) värld.

AVES – Virtuell verklighet i högskoleutbildningen

Ett delområde i högskoleutbildning där VR metod och teknik kan utnyttjas effektivt är i samband med simulerandet av synnedsättningar. Människor som lever med synskador uppfattar världen på ett helt annat sätt än en person utan synskador. Detta kan vara svårt att till fullo förstå för människor utan synnedsättning.  Tidigare har man försökt lösa detta problem i undervisningen genom att skapa simulerade bilder på synnedsättningar och synsjukdomar, där bilderna varit stationära, platsbundna och tvådimensionella. Men att förstå och uppskatta visuella brister från bara en beskrivning eller statisk bild är mycket svårt och utmanande och metoden fungerar inte i riktiga miljöer (Jin et al 2005). Det är även svårt att förstå verbala beskrivningar av visuella fenomen om man inte har någon sådan förstahandsupplevelse. Ett effektivt sätt att skapa denna förstahandsupplevelse på ett realistiskt sätt är att skapa en visuell simulering av situationen som påvisar de utmaningar som synnedsättningar medför (Riva & Wiederhold 2015). Virtuell verklighet erbjuder en unik möjlighet för studerande att uppleva de visuella fenomen som synnedsättningar medför och vilka problem som det orsakar i det dagliga livet, i en verklig miljö, där den visuella upplevelsen är grundläggande.

Bild 1. AVES – Arcada VR Eyesight Simulator i användning.

Som svar på de utmaningar som simulerandet av synnedsättningar och synskador medför har Arcada i samarbete med 3DStudio Blomberg skapat mobila applikationen Arcada VR Eyesight Simulator (AVES). Syftet med AVES är att ge studenter en visuell representation av hur synskadade ser sin omgivning och hur de upplever omgivningen och världen omkring sig, i realtid och i verklig fysisk miljö. Användaren kan genom AVES uppleva och röra sig i den omgivande miljön på samma sätt som en person med synskada upplever sin omgivning. AVES används med en smarttelefon (Samsung Galaxy S7) samt VR glasögon (Samsung Gear VR) (bild 1), och erbjuder simulering av de tre vanligaste synsjukdomarna (bild 2); åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), Glaukom/Retinis Pigmentosa och Homonym hemianopsi (stroke relaterad).

Utöver dessa synsjukdomar finns ett filter som simulerar brytningsfel. Filtret går att koppla på som tillägg till de tre synsjukdomarna. Brytningsfelet baserar sig på följande värden:

Sph Cyl Axis
Höger öga 0.8 -1.50 22
Vänster öga 0.6 -2.00 162

AVES användargränssnitt är lätt att använda, och själva applikationen styrs med användarens blick samt styrplattan på glasögonen. Tills vidare har AVES endast använts av ett fåtal studenter, men erfarenheterna har varit mycket positiva. Så fort glasen implementeras i undervisningen i större skala görs en systematisk uppföljning av studenternas erfarenheter.

Bild 2. Skärmdump av Arcada VR Eyesight Simulator.

Det finns även en möjlighet att skärmspegla det som användaren ser till en annan, extern skärm där andra studenter kan ta del och följa med vad AVES användaren ser i realtid. På detta sätt kan man maximera effekten inom undervisningen (bild 3).

Bild 3. Alla studenter kan ta del av Arcada VR Eyesight Simulator genom skärmspegling.

Diskussion

Det har länge varit känt att lärandet bör omorganiseras så, att den traditionella närundervisningen flyttas ut från klassrummet. Användandet av ett kollektivt lärande, med levande, autentiska och engagerande läroprocesser har lyfts fram. Lärorummets olika dimensioner i form av fysiska, virtuella och sociala infallsvinklar svarar mot studerandes behov av olika kunskapsformer och lärstilar. Virtuell verklighet har visat sig öka studerandes motivation och akademiska utförande, samtidigt som det främjar sociala- och samarbetsfärdigheter. Då studerande är utövare kommer de närmare verkligheten än genom text, bilder och filmer.

För studerande inom social- och hälsovård är det synnerligen viktigt att kunna sätta sig in i klientens/patientens tillvaro. Genom tillämpningar i virtuell verklighet kan vi öka förståelsen av de problem och hinder som synskadade upplever i vardagliga situationer. Med hjälp av AVES kan även vårdpersonal känna igen den typ av problem som patienter med synskada kan uppleva. Simulering av ögonsjukdomar kunde även användas för att utbilda den bredare allmänheten i vad synnedsättningar innebär. Arcada VR Eyesight Simulator kunde även användas för utbildning av närstående till personer med synnedsättning, men även ögonläkare och andra som jobbar med personer som drabbats av synskador. Applikationen AVES kunde också genom utbildning av designers och arkitekter ha stor inverkan på tillgänglighet och navigering inom byggnader, utrymmen och bostäder utformade på basis av de behov och krav som synnedsättningar ställer. En ökad förståelse kunde därigenom förbättra livskvaliteten för människor som lever med synnedsättningar.

Skrivarna

Annikki Arola, Ergoterapeut, M.Sc., doktorand, Lektor i ergoterapi, Arcada, annikki.arola(at)arcada.fi
Ira Jeglinsky-Kankainen, Fysioterapeut, Ph.D., Överlärare i rehabilitering, Arcada, ira.jeglinsky-kankainen(at)arcada.fi
Jonas Tana, R.N, M.A., doktorand, forskare, Arcada, jonas.tana(at)arcada.fi

Harris, K., & Reid, D. 2005. The influence of virtual reality play on children’s motivation. Canadian Journal of Occupational Therapy, 72(1), 21-29.

Jin B, Ai Z, Rasmussen M. 2005. Simulation of eye disease in virtual reality. Conf Proc IEEE Eng Med Biol Soc 5:5128-31.

Nationalencyklopedin. 2017. Virtuell verklighet. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/virtuell-verklighet (hämtad 2017-01-12)

Riva G. & Wiederhold BK. 2015. The New Dawn of Virtual Reality in Health Care: Medical Simulation and Experiential Interface. Stud Health Technol Inform 219:3-6.

Silius-Ahonen E. 2006. PBL i verklighetsanknutet lärande. I Silius-Ahonen (ed): Vägen till yrkeskompetens. Hur syns pedagogiken i den professionsinriktade högskoleutbildningen? Arcada Rapport 1/2006.

Ståhl T. 2013. Lärande i fysiska, virtuella och sociala rum. I Aaltonen K, Eskola-Kronqvist A (ed): Meidän helmet II. HAMK AOKKn julkaisuja 4/2013. Hämeen ammattikorkeakoulu. ISBN 978-951-784-616-5.

Flipped teaching in health promotive work

Flippat lärande för hälsofrämjande arbete

Första årets vårdstudenter vid Högskolan Arcada läser under den första terminen en gemensam kurs, Hälsovård och hälsofrämjande. Gruppen består av ca 120 studenter med antingen gymnasie- eller yrkesskolbakgrund. Under kursens gång blir studenterna bekanta med och får en ökad förståelse för hälsorelaterade begrepp, får tänka på folkhälsofrågor ur ett livscykelperspektiv, känner till social ojämlikhet i hälsa samt olika sätt att arbeta med hälsofrågor i Norden. Studenterna arbetar både individuellt och i grupper under kursens gång. Ett av de viktigaste önskade läranderesultaten av kursen är att studenterna ska lockas till att tänka kritiskt på hälsa och dess komplexitet. Den generella responsen från studenter har hittills varit att de fått en bredare syn på hälsa och att den påverkas av många olika faktorer runt människan, och en insikt om att alla inte har samma förutsättningar för hälsa. Samtidigt har studenterna inte riktigt uppfattat vår intention att bredda bilden av den nordiska välfärdsmodellen, och det vill vi utveckla i kursen för den kommande hösten i samarbete med en norsk högskola.

Syftet med den här artikeln är att synliggöra och diskutera flippat lärande för att öka och stimulera till kollektiva hälsofrämjande handlingar för olika vårdprofessioner. Vi vill visa på en kursdesign som aktiverar och engagerar studenter till att själva utforska, diskutera och utvärdera de teman som är aktuella för kursen. All personal inom social- och hälsovården har en viktig pådrivande roll i det hälsofrämjande arbetet.

Bakgrund

Yrkeshögskolan Arcadas pedagogiska närmelsesätt placerar studenters lärprocesser i centrum. Yrkeshögskolornas senaste strukturella reform med start 2014 har som syfte att förbättra kvaliteten på undervisningen, öka effektiviteten och snabbare svara mot samhälleliga förändringar.

Den pedagogiska utvecklingen vid Arcada är sedan år 2011 förankrad i en pedagogisk och nätpedagogisk policy (Wikström-Grotell & Tigerstedt 2014). Betydelsen av att förankra högskolans utveckling i en kontinuerlig pedagogisk utveckling är central för utbildningens kvalitet. Den nya studieplansdesignen utgör en grund för studenters aktiva lärande och effektiva studieprocesser.

bild 1
Mia Forss och Anu Grönlund flippar runt undervisningen i hälsofrämjande på Arcada.

Det förnyade pedagogiska närmelsesättet på Arcada betonar betydelsen av en kollektiv approach till lärandet. Den individcentrerade lärarrollen har förändrats mot ett lärarlagsarbete. Kamratstödets betydelse för studenternas lärande framhåller och möjliggör vi med hjälp av olika modeller i undervisningen. Ett internationellt grepp med fokus på Norden som hemmamarknad var ett strategiskt val, vilket har ökat omfattningen av det nordiska samarbetet både inom forskning och undervisning (Wikström-Grotell 20014:8).

När det gäller det hälsofrämjande arbetet kan man förklara det som ett kontinuum mellan polerna folkhälsoarbete och tjänsteperspektiv. Ur ett tjänsteperspektiv betonas varje profession skilt för studenter och professionella skillnader framträder klart. I detta perspektiv lär sig studenter om folkhälsoarbete på professionernas villkor och förebyggande arbete startar ur professionernas definition av hälsa. I den motsatta polen av kontinuumet finns folkhälsoperspektivet. Arbete ur detta perspektiv startar inte ur de olika professionerna men istället ur insatser för att öka hälsan hos befolkningen, för att minska hälsoskillnader och för att påverka faktorer som direkt eller indirekt främjar befolkningens hälsa. Förenklat kan man säga att ur ett tjänsteperspektiv handlar hälsofrämjande arbete om att motarbeta sjukdom och ur ett folkhälsoperspektiv handlar det om att främja hälsa (Helsedirektoratet 2011:7). Med kursen vi här presenterar bygger vi på folkhälsoperspektivet.

Hälsofrämjande kompetenser

I den här artikeln beskriver vi på vilket sätt vi arbetar med tematiken hälsofrämjande för första årets studenter på ett sådant sätt att vi i högsta möjliga grad stimulerar till ett aktivt lärande och till en ökad nationell och internationell medvetenhet bland studenterna. Väsentligt blir att kombinera innovativa pedagogiska lösningar med ett riktat och intressant innehåll. Här diskuterar vi på vilket sätt vi inspireras framåt med arbetet kring dessa.

När det gäller det pedagogiska greppet väljer vi att flippa klassrummet. Idén med ’flippat klassrum’ är enkel och handlar om att studenter lyssnar på föreläsningar hemma och arbetar med uppgifter i klass. Fokus skiftas från individuella lärprocesser till kollektiva. På det här sättet bygger studenter för framtiden en egen pedagogisk modell som uppfattar kollegialt och kollektivt lärande som både intressant och givande. Studenter lär sig genom aktiv interaktion att uppmärksamma, diskutera och tolka olika komplexa situationer, vilket även ökar förståelsen för varandras kommande professioner.

Flippat lärande

Inspirerade av nya pedagogiska lösningar för att bygga hälsofrämjande kompetenser för vårdstudenter har vi flippat lärandet i kursen med start i studenternas eget engagemang och lärande. ”The idea of the flipped classroom is really quite simple: Direct instruction is done through video or some other learning object that students can use individually prior to coming to class. This time shift then allows the teacher to use class time for work that is either better done as a large group, or that requires individualized teacher attention.” (Bergmann, J. & Sams, A. 2014 s. 9)

Vi arbetar genomgående för ökad medvetenhet kring hälsoresurser i stället för hälsobrister. Kursen har vi lagt upp på följande sätt: Studenterna är bokade för denna kurs till två träffar per vecka. Den ena träffen sker tillsammans med alla studenter i stort klassrum och under den träffen styr läraren över presentationerna men inte nödvändigtvis över innehållet. Under den andra träffen är studenterna bokade för en träff, men det finns inte något rum bokat för träffarna. Då är det studenterna som styr över var de träffas och hur de arbetar. Dessa träffar kan ske på skolan eller på nätet, studenterna bestämmer själva.

Kursen har en given tematisk progression som följer människans livscykel. Det betyder att under den första veckan arbetar studenterna med hälsa för barn och på vilket sätt man lokalt, nationellt eller internationellt arbetar för att främja barns hälsa. Följande kursprogression har vi designat för kursen så att den är mest logisk för studenterna.

  1. Introduktion, delar in studenterna i tvärprofessionella grupper (5 studenter per grupp). Upplägget för kursen presenteras och examinationsuppgifterna beskrivs.
  2. Tema: barn
  3.  Tema: Ungdom
  4.  Tema: Ung vuxen
  5.  Tema: Vuxen
  6.  Tema: Äldre
  7.  Sammanfattning

Varje tema behandlas med positiva förtecken och frågan studenterna arbetar med är vilka de identifierade hälsoresurserna är eller på vilket sätt man kan arbeta på olika plan för att bibehålla en god hälsa för varje målgrupp. Centralt blir också att studenterna lär sig identifiera hot och risker för hälsan för respektive målgrupp. Frågorna som återkommer för varje åldersgrupp är:

  • Vad är det som bidrar till hälsa för den givna målgruppen?
  • Ge exempel på ett hälsofrämjande projekt för den givna målgruppen. Det kan vara fråga om ett lokalt, nationellt eller internationellt projekt.

Träffarna i storgrupp följer följande mönster: Studenterna presenterar för varandra i storgrupp sina fynd och dessa diskuteras. Eftersom studenterna är många till antalet kommer vi att genom lottdragning välja vilka grupper som presenterar. Varje grupp bygger en presentation på nätet under kursens gång och fyller på den efter hand som kursen framskrider. Efter att studenterna i storgrupp presenterat sina arbeten presenterar läraren tema för nästa vecka. På det här sättet är det ”läxor” som behandlas i klass tillsammans och föreläsningarna finns tillgängliga på nätet som stöd för lärandet.

Diskussion

Kursen inbjuder till ett studentcentrerat lärande enligt Bolognaprocessen (SFS 2013). Vi vänjer studenterna vid ett aktivt grepp och ett ansvarstagande för sitt eget lärande. Med denna kursdesign skapar vi struktur men inte något givet innehåll, vi engagerar studenternas aktivitet, vi bygger för kollektivt lärande och vi arbetar för en generationsöverskridande hälsomedvetenhet bland framtidens vårdpersonal.

Aktiva studenter

Studenter kan mycket väl nå läranderesultat med hjälp av egna val och egna aktiviteter; något denna kursdesign möjliggör. Det vi gör i denna kurs är att vi placerar students lärande i centrum, inte läraren eller ett givet innehåll. Studenter når en djupare förståelse och en bättre förankrad kunskap ifall de själva aktivt fungerar som medproducenter i skapandet av kunskap. Det leder också till att studenter övar sin förmåga till kritiskt tänkande och självständigt arbete. (Elmgren & Henriksson, 2015).

Kollektivt lärande

Kursen är organiserad för ett kollektivt lärande, en mycket viktig kompetens för blivande vårdpersonal, speciellt med tanke på det preventiva och promotiva hälsoarbetet. Fokus ligger på att skapa förutsättningar för studenter att kommunicera, samspela och lära sig tillsammans. Individuellt lärande och kollektivt lärande är inte två skilda företeelser, tvärtom sker de samtidigt. Det kollektiva lärandet kommer till uttryck i studenters förändrade förståelse för hur utmaningar i arbetslivet kan lösas.

Teamarbete för hälsoarbete

World Health Organization (WHO) menar att ett teamarbete mellan olika yrkesprofessioner är en förutsättning för ett gott hälsofrämjande arbete (WHO 1999). Hälsovinsterna av integrerade vårdprofessioners arbete är något som både individen och samhället vinner på. Vi menar att det är viktigt att vårdstudenter lär sig vikten av teamarbete redan från början av studierna och därför arbetar vi aktivt för att framtidens vårdpersonal ska ha dylika färdigheter.

Skrivarna

Maria Forss, Examensansvarig för hälsofrämjande, RN, PhD, Arcada, mia.forss(at)arcada.fi
Anu Grönlund, Lärare i hälsovård, RN, Master of Health Care, Arcada, anu.gronlund(at)arcada.fi

Bergmann, J. & Sams, A. (2014) Flipped learning: Gateway to student engagement. ISTE.

Elmgren, M. & Henriksson, A-S., (2015) Universitetspedagogik, Studentlitteratur.

Helsedirektoratet (2011) Samhandlingsreformen og ny folkehelselov: Behov for ”samfunnskompetanse” i kurs- og utdanningstilbud. Drøftings og prosessnotat. Tillgänglig:
https://helsedirektoratet.no/Lists/Publikasjoner/Attachments/312/Samhandlingsreformen-og-ny-folkehelselov-behov-for-samfunnskompetanse-i-kurs-og-utdanningstilbudet-IS-1931.pdf

SFS. (2013) Studentens lärande i centrum. SFS om pedagogik i högskolan. Rapport utgiven av Sveriges förenade studentkårer, Stockholm, 2013. Tillgänglig: http://www.sfs.se/sites/default/files/sfs_rapport_studentens_larande_i_centrum_kvalitet_ur_ett_studentperspektiv.pdf

WHO. (1999). Health21. The health for all policy framework for the WHO European Region. European Health for All Series No. 6. Regional Office forEurope, Copenhagen.

Wikström-Grotell, C. & Tigerstedt, C. 2014. Pedagogiska steg mot en kompetensbaserad studieplan, aktivt lärande och samhällsorienterad nyttoforskning. Arcada Working Paper.