Författare: Susanne Jungerstam & Annika Wentjärvi.
Inledning
Social innovation är ett knepigt koncept, liksom interprofessionellt samarbete, som väldigt ofta förknippas med utvecklingen av sociala innovationer i en lokal och regional kontext. Addera därtill internationellt samarbete, som ofta betraktas som en rikedom och styrka med utgångspunkt i är att det internationella samarbetet bidrar till oprövade möjligheter och ”nytänk” i en regional utvecklingsprocess. Samtidigt kan vi inte bortse från att nämnda element också medför många hinder som måste överbryggas före sociala innovationer är utvecklade i teori och därtill tillämpbara i praktiken i en lokal kontext. Processen kräver både interprofessionella och internationella kommunikationskompetenser, och en förmåga att utvärdera idéer och innovationer samt anpassa dem till en lokal verksamhetsmiljö.
Syftet med denna artikel är att diskutera resultaten av det Interreg-finansierade projektet Social Empowerment in Rural Areas (SEMPRE), ur ett interprofessionellt och gränsöverskridande (internationellt) perspektiv. Frågan är: kan vi slå tre flugor i en smäll och utveckla sociala innovationer, som är tillämpbara i en lokal och regional kontext, inom ramen för ett interprofessionellt och internationellt samarbete? Avsikten är att lyfta fram både SEMPRE-projektets framgångsfaktorer och de utmaningar som bromsat projektets utveckling.
Social innovation, interprofessionellt lärande och internationellt samarbete
Sociala innovationer kan definieras som nya strategier, idéer (inklusive produkter, service, metoder, modeller och organisationsformer) som svarar mot sociala behov och skapar nya sociala relationer och samarbete. Sociala innovationer avser ofta att stärka det civila samhället. Sålunda skriver EU:s Bureau of European Policy Advisors (BEPA) att sociala innovationer “are not only good for society but also enhance society’s capacity to act.” (BEPA 2011, 33). Sociala innovationer utgår i allmänhet från de lokala gemenskapernas delaktighet och ett bottom-up perspektiv.
Internationellt samarbete betonas ofta som en eftersträvansvärd möjlighet att utveckla innovationer, vetenskaplig förnyelse och attraktionskraft. I praktiken omfattar de finländska riktlinjerna för främjandet av internationalisering i högskoleutbildning och forskning ändå inte några konkreta målsättningar som tar fasta på möjligheten att omsätta god praxis från andra länder till en finländsk kontext (jfr UKM 2017). Inom ramen för EU:s interregionala finansieringsprogram Baltic Sea Region (BSR) återfinnes dock målsättningen att tillsammans, över landsgränser, utveckla produkter och service som stöder social innovation (BSR 2014, 10).
Interprofessionell kommunikation förutsätter i sin tur att parterna besitter kommunikativa kompetenser (se Woods 2008, 859–860) som gör samarbetet begripligt och hanterbart för samtliga parter. Den interprofessionella kommunikationskompetensen omfattar begreppslig kompetens och förståelse för vad den andra avser med de ord, termer och begrepp som används. I samarbetet både mellan discipliner, professioner och olika nationella kontexter är det ändå inte alls så lätt att förstå vad som avses, som vi kanske tror. Både olika discipliner och kulturer har något olika traditioner och formalia, både informella och formella. Därför behöver vi också inneha förmågan att diskutera oss fram till en gemensam förståelse eller innebörd.
SEMPRE-projektet
Det BSR Interreg-finansierade projektet SEMPRE har som mål “to equip social service providers in rural areas of the Baltic Sea Region with better tools for service innovation.” (SEMPRE-projektet u.å.) Projektet leds av Diakonie Schleswig-Holstein i norra Tyskland. Det hade inledningsvis sammanlagt 17 parter i åtta länder och en sammanlagd budget på nästan fem miljoner euro. Under projektets gång har dock två parter lämnat projektet och en ny part har inkluderats, så att projektet under projektets sista rapporteringsperiod är aktivt i sju länder. Tre av parterna är yrkeshögskolor, två är universitet och en part är folkhögskola. Fem parter är nära anknutna till kyrkan, medräknat diakonala organisationer och församlingar. Övriga parter är tjänsteproducerande organisationer med olika organisationsbakgrund.
Projektparterna har under projektets gång arbetat utgående ifrån olika s.k. slutanvändares eller brukares behov. Med slutanvändare avses i detta projekt grupper av individer som enas av att de står utanför arbetslivet eller har ett kortsiktigt eller långsiktigt intresse av socialt resursförstärkande arbete. Projektparterna arbetar med olika grupper i sina egna regioner, bl.a. med ensamstående mödrar, seniorer samt personer med invandrar- eller flyktingbakgrund. Yrkeshögskolan Novia fokuserar på samarbetet med seniorer, samtidigt som Novia har ett koordinerande ansvar för utvärderingen av projektets olika aktiviteter. Projektets arbetspaket fokuserar särskilt på (1) utvecklandet av redskap för brukarorienterad social innovation, (2) implementering av resursförstärkande lösningar, (3) omprövning av sociala serviceproducenters roll och (4) utvärdering av redskap för empowerment och mikroprojekt.
Framgångar och utmaningar i den sociala innovationsprocessen
SEMPRE-projektet har öppnat ögonen för flera av de involverade parterna för nya, resursförstärkande lösningar som tillämpas i andra regioner i Östersjöområdet. Nya dörrar har också öppnats för bilaterala samarbeten mellan olika parter i Östersjöländerna, och flera nya projektidéer och -samarbeten har fötts under SEMPRE-projektets gång. Därtill har BSR-medfinansieringen medfört aktiviteter både på det lokala och regionala planet som vi aldrig skulle ha haft möjlighet att genomföra utan den externa finansieringen.
EU-projekt medför alltid en kraftigt reglerad administration. Detta var alla parter väl medvetna om då projektet inleddes, och för de finländska parternas del förorsakade detta inte några större hinder. För en del projektparter var det dock inte så enkelt att svara mot krav på upphandling, dokumentation, nationella granskningar etc. – men tack vare en synnerligen effektiv tysk konsultbyrå har projektet rätt väl lyckats fullfölja administrativa tidsramar och överenskommelser.
I ett utvärderingsperspektiv måste samtidigt tillstås att goda resultat inte uppnåtts med lätthet. I projektets slutfas har vi identifierat olika hinder som försvårat den regionala utvecklingspotential som BSR-projektfinansiering medför. De två främsta utmaningarna har utan tvekan varit just de två frågor som togs upp tidigare i artikeln: interprofessionell kommunikation och det internationella – gränsöverskridande – samarbetet.
De utmaningar som här avses manifesterades redan tidigt, bl.a. i det att parterna tolkade de intentioner som formulerats i projektansökan mycket olika. Parter med varierande professionell bakgrund och olika förankring i skilda modeller för välfärdstjänster, tolkade betydelsen av social innovation och utvecklandet av service helt olika. Före vi kunde börja tala om ett gränsöverskridande utbyte av idéer och god praxis behövde grundläggande frågor om välfärdsstatens organisering redas ut, samtidigt som olika projektparters värdegrund diskuterades och parternas olika förståelse för redskap inom innovation och utvärdering uppmärksammades.
De språkliga och kulturella komponenterna har också bidragit till att projektparter ibland talat förbi varandra. Med tiden har projektparterna ändå lärt sig förstå varandra ”rätt” då de träffas. Vid behandlingen av data insamlat i de olika länderna tillsammans med lokala samarbetsparter som naturligtvis inte har engelska som gemensamt språk, har de språkliga olikheterna ändå lett till en del praktiska hinder som parterna inte alltid tänkt på då projektet inleddes. T.ex. alla enkäter, intervjufrågor, material etc. måste översättas flera ggr, först från en projektparts språk till engelska, och sedan från engelska till övriga projektparters språk. I somliga fall behövdes ytterligare en tolk som översatte frågorna till ett fjärde språk om slutanvändaren inte behärskade engelska eller landets språk. Därefter skulle svaren översättas i omvänd ordning. Detta tar självfallet tid och det kräver både planering och resurser att anlita språkkunnig personal eller språktjänster.
En tredje faktor som påverkat arbetet mycket beror på de tidsramar som ett projekt alltid medför. Ett projekt har definitionsmässigt en början och ett slut, men det är rätt vanligt att projekt är något försenade i starten, då avtal, kommunikation och skapandet av en gemensam förståelse, nyanställningar etc. ofta tar längre tid än man planerat. Detta reflekteras ofta senare i projektet i det att olika parter kommit olika långt i processerna – och då parterna i ett stort projekt inte hela tiden följs åt i utvecklingen är det också rätt vanligt att en del parter aldrig hinner ikapp slutfasens utvärderingsaktiviteter. Därigenom kan projektresultaten som helhet se magrare ut än de varit på det lokala planet.
Slutord
Syftet med denna artikel var att diskutera, utgående ifrån det Interreg-finansierade projektet SEMPRE, om vi kan utveckla sociala innovationer som är tillämpbara i en lokal och regional kontext med hjälp av både interprofessionellt och internationellt samarbete. Svaret på frågeställningen är kort och gott: ”ja”. Likväl föreligger utmaningar som gör att dylika projekt inte nödvändigtvis uppvisar så goda resultat som kunde förväntas. Trösklarna är ändå överkomliga, givet en god interprofessionell och interkulturell kommunikationskompetens. Men utvecklingen av dessa tar tid – och de underlättas avsevärt om en del av processen kan utföras medels fysisk närvaro. Givet att projektpersonalen har tillräckligt med tid, och tillräckliga resurser för resor också till avlägsna platser, kan vi utveckla den interkulturella och interprofessionella kommunikationskompetensen så att den också betjänar utvecklingen av sociala innovationer i en lokal och regional kontext.
Tiivistelmä suomeksi: Edistääkö kansainvälinen yhteistyö paikallisia sosiaalisia innovaatioita?
Sekä kansainvälisen yhteistyön että moniammatillisen työn odotetaan molempien lisäävän sosiaalisia innovaatioita. Sosiaalisten innovaatioiden taas tavallisesti odotetaan olevan paikallisesti kehitettyjä läheisessä yhteistyössä käyttäjien, organisaatioiden ja toimijoiden kanssa. BSR Interreg -hankkeessa Social Empoverment in Rural Areas (SEMPRE) tavoitteena on ollut yhdistää kansainvälisen ja moniammatillisen yhteistyön elementit ja sosiaaliset innovaatiot alueellisella ja paikallisella tasolla. Tämän artikkelin tarkoituksena oli pohtia sekä hankkeen mahdollisuuksia että sen kohtaamia haasteita keskittyen ensisijaisesti kansainväliseen ja moniammatilliseen osaamiseen. Päätuloksiin kuuluvat positiiviset kokemukset sekä hyvistä käytännöistä että rajat ylittävästä oppimisesta, ja haasteet hankkeen toiminnassa liittyen ennen kaikkea moniammatillisen ja kansainvälisen viestintäosaamisen kehittämiseen, samoin kuin hankkeen tarkoitukseen kehittää paikallisia sosiaalisia innovaatioita kansainvälisessä ympäristössä.
Artikelns huvudbild: Serviceproducenter och lokalbefolkning möter upp inom SEMPRE mikroprojektet ”Lokalt producerad livsglädje” i Österbotten. (Foto: Ann-Britt Pada)
Författare
Susanne Jungerstam, PD, överlärare, samhällsvetenskapliga ämnen, Yrkeshögskolan Novia, susanne.jungerstam(at)novia.fi
Annika Wentjärvi, PM, forskningsledare, hälsa och välfärd, Yrkeshögskolan Novia, annika.wentjarvi(at)novia.fi
[vc_tta_accordion active_section=”0″ no_fill=”true” el_class=”lahteet”][vc_tta_section title=”Referenser” tab_id=”1458134585005-b3f22396-5506″]
BEPA (Bureau of European Policy Advice). European Communities (2011). Empowering people, driving change. Social innovation within the European Union. Luxembourg: Publication Office of the European Union. Hämtat 25.9.2018 http://www.ess-europe.eu/sites/default/files/publications/files/social_innovation_0.pdf
BSR (Interreg Baltic Sea Region) (2014). Priority 1 description. Capacity for innovation. Extract of the Cooperation Programme. Hämtat 8.10.2018 https://www.interreg-baltic.eu/fileadmin/user_upload/about_programme/Innovation_Interreg_Baltic_Sea_Region_priority_description.pdf
SEMPRE-projektet (u.å). Objectives. Hämtat 25.9.2018 http://www.sempre-project.eu/about-the-project/objectives
Undervisning- och kulturministeriet (2017). Riktlinjer för att främja internationaliseringen av finländsk högskoleutbildning och forskning 2017–2025. Hämtat 8.10.2018 https://minedu.fi/documents/1410845/4154572/YMP-sv-net.pdf/995fd2e2-14ff-4c07-aff6-7abf72db27b5/YMP-sv-net.pdf.pdf
Woods, C. (2008). Researching and developing interdisciplinary teaching: towards a conceptual framework for classroom communication. High Educ 54, 853–866.
[/vc_tta_section][/vc_tta_accordion]
